Chip



Vi har fått en ny familjemedlem.

 Han heter Chip och vi vet inte riktigt vad han består av. Han är något slags hund och det gladaste och knasigaste vi någonsin mött och full av snurriga ideer och upptåg. 


Han kom till oss för en tid sedan då hans familj skulle flytta till Florida och inte kunde ta med honom.     
Chips uppgift är att hjälpa Rocky vakta hönsen fast för det mesta ligger han i någon vattensamling  med en pinne i munnen.   
 
Mat är ett av hans stora intressen

    



Rocky tycker det kunde räckt med en
hund på gården
     



 

       Ofta funderar han över livets mysterier och trivialiteter 
      


Hej då mamma



    Black Nightwarrior (Nighty) är nu ett år gammal och ska gå i egen hage utan mamma.
Mamma Peanut och övriga hästar är på väg till sommarbetet en bit bort. Regnet strilar ner kontinuerligt och det är kallt och blött. Nighty får stanna hemma och gå i gräshagen med Sunny


Hur uppfostrar man nu såna här små hingstfrön?





                                             

Knodden

Våra två svarta hönor har legat på ägg. Det är nu i och för sig inte så märkvärdigt förutom att man förundras över det stora tålamod en liten höna har. Där ligger hon på sina ägg, timme efter timme, dag efter dag, vecka efter vecka, i evigheters evighet, minuterna sniglande fram oändligt långsamt. Sen kläcks ett enda ägg av alla och en liten odåga till kyckling hoppar rakt ur redet ner på marken.
Där satt nu två svarta hönor på golvet med varsin dunboll under sig medan resten av äggen kallnade i redena.


Så vi plockade snabbt in hönor, ägg och två kycklingar och tillverkade två nya reden på golvet i en tom hästbox.    
Tio minuter senare hade två kycklingar försvunnit in i redet under mammahöna ett medan mammahöna två var i upplösningstillstånd över sin försvunna kyckling.
Då gjorde vi ett enda stort rede och där stoppade vi två hönsmammor, två kycklingar och 10 ägg och se det blev en stor lycklig familj. So far so good. Fast efter en vecka var det fortfarande två hönor, två kycklingar och 10 ägg i redet. Inte minsta lilla pip i äggen och tålamodet verkade vara på upphällningen till och med hos hönorna. Så vi knäckte äggen ett efter ett och tittade klentroget på den stinkande sörja de utgjordes av. Ur ägg nr 8 ramlade en blöt, livlös hårboll ut som efter fem min gav ifrån sig ett knappt hörbart pip.

Vi for in med hårbollen, hämtade en hårtork och blåste varmluft på den i ett par minuter.
Då dog den och huvudet ramlade ner.
Ledsna la vi det lilla livet på en bänk i köket  och drog ut i skogen med hästarna i stället.
Några timmar senare gick jag av en händelse förbi och petade förstrött till kycklingen varpå den sakta rörde på ena benet.
 Herre Gud den lever ju ! In i ugnen med kycklingen och en termometer. Sen satt vi utanför ugnen och glodde i tre timmar. Då började kycklingen pipa och röra på sig. Äta eller stå upp kunde han ändå inte. Fast nu hade jag definitivt tröttnat på att sitta på golvet utanför ugnen och vakta termometern så han fick bo i en tofuglasslåda som Alex ställde på elementet i vårt sovrum.

Vi stoppade havregryn uppblötta med mjölk i näbben på honom med jämna mellanrum, men  han kunde fortfarande inte stå eller gå. Vi hade lite olika ideer, kanske kunde man göra någon slags gåstol till kycklingar eller en hängmatta med små hål i. Efter några dagar fick jag låna en värmelampa av en sann hönsvän och nu blev det fart på Knodden som vi kallade honom. Han började springa omkring och pipa och äta av sig själv och vi tyckte att det kanske var dags att sätta ut honom till hans mammor.
Hans syskon var mer än dubbelt så stora så vi var lite oroliga för hur det skulle gå.
Men hönsen blev förtjusta  "Åh så söt. Kom lille vän" och så puttade dom in honom under vingarna.

                                                 
                                                        Knodden




De samarbetade mycket bra, mammahöna ett var ute och gick med de stora kycklingarna medan mammahöna två låg och värmde lilla Knodden. Utmärkt planering. 
 




Men en dag låg plötsligt gårdens jägare och panterZeke på boxväggen och följde kycklingarna intresserat med blicken.                                                                                                                                   
 
 

 Mammahöna ett stoppade in alla småttingarna under vingarna medan mammahöna två burrade upp sig till dubbel storlek, bredde ut vingarna och gick till attack med vässad näbb. Zeke förstod vinken och försvann snabbt. Egentligen var han nog mest intresserad av brödet och mjölken de hade i sin skål.  Men det visste ju inte hönorna.

.    

För övrigt brukar katterna motvilligt dra sig undan när hungriga hönsen invaderar deras matskålar, dom gillar inte att bli hackade i huvudet. Höns beter sig alltid som om dom aldrig kommer att få någon mer mat här i livet.



Hingstbete



Vi tar emot unghingstar på bete .Hör av dig om du är intresserad.

070 75 633 75

Sorgeliga saker hända......

Solen sken, fåglarna kvittrade och vi var ute i skogen med hästarna en sväng. Hönorna gick och letade mask i gödselstacken, solade sig och badade i sanden på gården då friden bröts av en RÄV.
Vi vet inte riktigt hur det gått till men tupparna hade försökt försvara sina damer och blev därmed de första han tog. Vi hittade fjädrar överallt och ledsna förskrämda höns.
Vi stängde in hönsen tidigt den kvällen och Rocky fick utökad vakttjänst. Han for omkring och försökte ta reda på vart räven tagit vägen och hittade resterna av vår stackars tupp långt upp i skogen.
Napoleon var den enda som hade överlevt.  

                                      
                                                                                                                                   
         Sorg i hönsgården


Silkeshöna blev inte sig själv på flera veckor. Hon låg i redet och vägrade gå ut. Hon ville inte äta heller och inte värpte hon något. Hon och den vita silkestuppen ju gick alltid tillsammans. Till slut fick vi slänga ut henne ur redet och mata henne med spagetti, då åt hon motvilligt.

Till råga på eländet blev Napoleon sjuk. Han bara blev sittande en dag och kippade efter luft. Vi försökte ge honom vatten och prata med honom och Rocky såg oroligt på honom. På kvällen låg han ner och tittade knappt på oss och vi förstod att han var på väg till fågelhimlen eller något hönsparadis där rävar är portförbjudna.


                                              

Äntligen vår

Efter en kall, blöt, isig och mörk vinter börjar det äntligen grönska och ljuset är tillbaka. Black Nightwarrior (Nighty) har vuxit till sig över vintern och är nu en stor och fin ett-åring. Han har fått Sunny att busa och bråka med då Peanut tidvis är ganska trött på sin son samtidigt som hon inte vill släppa honom.

 Till betessläppet kommer han ändå att få klara sig utan mamma, hittills har han bara gjort det korta perioder. Han har fått följa med ut i skogen som handhäst, vi har åkt transport med honom och varit i ridhuset.

 Han har också fått lära sig att stå uppbunden, lite markträning, att backa, vända, springa bredvid och stanna. Han har fortfarande lite svårt att låta bli grimskaftet, det är gott att suga och tugga på så fort man vänder ryggen till.

Snuttefilt och napp till hästar?

Vattenträning har det också blivit ofrivilligt eftersom det tidvis inte gått att komma in i stallet utan att vada i tre dm djupt vatten på gårdsplan efter allt regnande.




Gå över broar och bommar är också skoj och att springa omkring med en plastpåse i munnen.  Eller leka med bollar.
 Han har också fått ha sadel på sig ett par gånger. Han galopperade glatt omkring med den som om han aldrig gjort annat, folk som tog betäckning utanför rundkorallen så lite förvånade ut. Det blev ingen rodeo.



Och snart är det bete.

Praktiskt med två mammor

Peanut har förtroende för Skippy på ett sätt hon inte skulle ha med någon annan häst. Nighty går lika gärna bredvid Skippy som Peanut.  Praktiskt om vi behöver ta ut Peanut. För övrigt får hon hjärnblödning om någon annan häst överhuvudtaget skulle titta på hennes föl.

Hon har ju  varit extremt otursförföljd med sina tidigare föl, hon har förlorat fyra stycken i följd av anledningar som ingen rår över. Förra året fick hon ett fint brunt paintföl som blev 2 mån. Han trasslade in bakhoven i eltråd och fastnade och skadade sig så illa att de inte gick att rädda honom. Året innan kastade hon tre veckor för tidigt och hennes första föddes med en lungsjukdom och dog efter ett dygn. Hennes andra föl hittades död i hagen en morgon när han var två månader. Någon dödsorsak gick ej att fastställa..

Vi har därför blivit överdrivet hispiga när de gäller Nighty och tar in honom varje kväll så han inte ska bli uppäten av någon varg eller björn eller bryta benen i mörkret eller försvinna ur hagen eller vad nu föl kan råka ut för.
 På och av med grimma morgon och kväll, gå fint bakom mamma, inte bitas, inte trampa på hönsen som springer runt fötterna hela tiden, inte jaga katter eller bita i Skippys täcke utan uppföra sig fint.


I morgon ska vi träna att gå in i transporten.