Knodden

Våra två svarta hönor har legat på ägg. Det är nu i och för sig inte så märkvärdigt förutom att man förundras över det stora tålamod en liten höna har. Där ligger hon på sina ägg, timme efter timme, dag efter dag, vecka efter vecka, i evigheters evighet, minuterna sniglande fram oändligt långsamt. Sen kläcks ett enda ägg av alla och en liten odåga till kyckling hoppar rakt ur redet ner på marken.
Där satt nu två svarta hönor på golvet med varsin dunboll under sig medan resten av äggen kallnade i redena.


Så vi plockade snabbt in hönor, ägg och två kycklingar och tillverkade två nya reden på golvet i en tom hästbox.    
Tio minuter senare hade två kycklingar försvunnit in i redet under mammahöna ett medan mammahöna två var i upplösningstillstånd över sin försvunna kyckling.
Då gjorde vi ett enda stort rede och där stoppade vi två hönsmammor, två kycklingar och 10 ägg och se det blev en stor lycklig familj. So far so good. Fast efter en vecka var det fortfarande två hönor, två kycklingar och 10 ägg i redet. Inte minsta lilla pip i äggen och tålamodet verkade vara på upphällningen till och med hos hönorna. Så vi knäckte äggen ett efter ett och tittade klentroget på den stinkande sörja de utgjordes av. Ur ägg nr 8 ramlade en blöt, livlös hårboll ut som efter fem min gav ifrån sig ett knappt hörbart pip.

Vi for in med hårbollen, hämtade en hårtork och blåste varmluft på den i ett par minuter.
Då dog den och huvudet ramlade ner.
Ledsna la vi det lilla livet på en bänk i köket  och drog ut i skogen med hästarna i stället.
Några timmar senare gick jag av en händelse förbi och petade förstrött till kycklingen varpå den sakta rörde på ena benet.
 Herre Gud den lever ju ! In i ugnen med kycklingen och en termometer. Sen satt vi utanför ugnen och glodde i tre timmar. Då började kycklingen pipa och röra på sig. Äta eller stå upp kunde han ändå inte. Fast nu hade jag definitivt tröttnat på att sitta på golvet utanför ugnen och vakta termometern så han fick bo i en tofuglasslåda som Alex ställde på elementet i vårt sovrum.

Vi stoppade havregryn uppblötta med mjölk i näbben på honom med jämna mellanrum, men  han kunde fortfarande inte stå eller gå. Vi hade lite olika ideer, kanske kunde man göra någon slags gåstol till kycklingar eller en hängmatta med små hål i. Efter några dagar fick jag låna en värmelampa av en sann hönsvän och nu blev det fart på Knodden som vi kallade honom. Han började springa omkring och pipa och äta av sig själv och vi tyckte att det kanske var dags att sätta ut honom till hans mammor.
Hans syskon var mer än dubbelt så stora så vi var lite oroliga för hur det skulle gå.
Men hönsen blev förtjusta  "Åh så söt. Kom lille vän" och så puttade dom in honom under vingarna.

                                                 
                                                        Knodden




De samarbetade mycket bra, mammahöna ett var ute och gick med de stora kycklingarna medan mammahöna två låg och värmde lilla Knodden. Utmärkt planering. 
 




Men en dag låg plötsligt gårdens jägare och panterZeke på boxväggen och följde kycklingarna intresserat med blicken.                                                                                                                                   
 
 

 Mammahöna ett stoppade in alla småttingarna under vingarna medan mammahöna två burrade upp sig till dubbel storlek, bredde ut vingarna och gick till attack med vässad näbb. Zeke förstod vinken och försvann snabbt. Egentligen var han nog mest intresserad av brödet och mjölken de hade i sin skål.  Men det visste ju inte hönorna.

.    

För övrigt brukar katterna motvilligt dra sig undan när hungriga hönsen invaderar deras matskålar, dom gillar inte att bli hackade i huvudet. Höns beter sig alltid som om dom aldrig kommer att få någon mer mat här i livet.



0 kommentarer:

Skicka en kommentar